onsdag 5 september 2012

Dansar fram i natten...

Ikväll har jag varit på en jättebra dansföreställning på kår393 med två fina vänner. Föreställningen bestod av 2 stycken dans, vilket den även hette. Det var verkligen en fröjd för ögat att se dansarna röra sig så smidigt i den moderna dansen. Dans-styckena väckte även många känslor. Bland annat väcktes en längtan i mig att börja dansa igen. Dans är verkligen en del av mitt liv och utan dansen känner jag mig inte hel. Dansen fattas mig, men jag hoppas kunna dansa lite i höst, om inte annat hemma i vår lägenhet när andan faller in. 

Ett av styckena handlade om kroppen och om självkänsla/självbild och det som sades och dansades kände jag verkligen igen mig i. Det är inte lätt att vara tjej i Sverige idag. Alla ska vara på ett sätt,  men samtidigt ska man vara sig själv. Jag tror många unga känner sig vilsna i detta och på grund av det mår dåligt. Allt handlar om det yttre och vi glömmer bort det viktigaste - insidan. Det är insidan som räknas, jag vet det, men ändå är det svårt att slita blicken från spegeln och döma sig själv. På min spegel sitter en lapp och där står det att jag är skapad övermåttan underbar. Det ser jag varje morgon och blir påmind om vem jag verkligen är och att jag är älskad för den jag är. Det får mig att kunna hoppa och dansa av glädje trots denna trasiga värld.

Du är älskad för den du är. Glöm aldrig det!
/fru Stiernspetz

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar